.

Resan gick över polcirkeln, via kiruna och riksgränsen vidare norrut mot surfets Mecka Unstad. 120 mil stoke. 

.

Efter att ha korsat skandinavien i regn landade vi i solsken. Glada i hågen, lyckliga över att vara i Norge den 17e maj, anlände vi till Unstad. Sol och offshore bjöds i överflöd. Surfet var mestadels huvlöst.

.

Det tråkiga med detta reportage är att surfet var alldeles för bra. Det blir inga bilder tagna är alla är i vattnet. Två långa sessions varje dag, plus ett på söndag morgon innan hemfärd blev totalt sju pass. Robban trotsade magsjuka och surfade av sig 7 kilo. 

.

Frans vid grillen.

.

En lätt defekt audi 100. Mannen i blåställ är självaste surf-legenden Jocke från Hjoggböle.

.

På lördag morgon var det en liten svacka i swellet. Frans tyckte inte att det var värt att blöta ner sig för lite knähöga vänstrar. Han stannade på land och väntade på de vågor av kallibern 6ft med 14 sek intervall som kulle dundra in senare på kvällen. Albin och Robert hoppade dock i och körde lite inne på beachbreaket. Ap-rent, soligt och huvlöst. 

.

Senare på lördag eftermiddag byggde det som inget annat. En riktig kalashöger  rullade in över sanddyningen i mitten. Gång, på gång, på gång.

Men veckans höjdpunkt blev den tidiga söndagmorgonen. Kockan var satt på 02.00. Väl nere på stranden såg vi tre norrmän som satt längst ute på vänsterpointen. Feta långa vågor. Raka som bottniabanan och tunga som godståg rullade hela vänstern. Vackert som på film med dånande tuber och allt. Men till skillnad från att sitta hemma och koll på step into liquid så var det bara att hoppa i och ta för sig.

Vackra linjer.

.

Sen var det tack och hej Norge. Stanna i Arjeplog och laga avgasröret, stanna igen och köpa öronproppar och sen var vi hemma.

.

Stort tack till vår huvudsponsor Salusandsoulsurfers för softracket.